She's having a project

Skallen snurrar. Denna dagen har varit stilla, men intensiv. Fick en filmidé igår, den har kanske funnits där ett tag men igår var det som att det bara rassla till och jag var tvungen att göra nåt åt saken. Så idag har jag ägnat mig åt research. Letat i gamla dagböcker, tittat på foton, tänkt på en del detaljer och kommit fram till vilka man skulle kunna inkludera i den stora skaparprocessen när den väl rullar igång.

Blev liksom plötsligt bara sjukt inspirerad. Var inte längesen jag plötsligt träffades av skrivarkärlekens pilar och fick sån lust att skriva igen. På riktigt. Kanske publicera. Då och då träffar man på dom där som verkligen lyfter upp och inspirerar till att verkligen ta tag i drömmarna och ge det en chans. Kanske det finns personer som faktiskt gillar det jag skriver? Kanske talar mitt sätt till en del av dem där ute?

Men sen kommer tvivlet och grumlar framtidsplanerna och längtan till skapandet.

Fastnade sen på cd.on o hittade massa roliga och intressanta böcker om psykologi, självbiografier och en o annan kattbok. Haha. Kom fram till att jag inte var redo för att punga ut över 2000 riksdaler så jag kanske ska ta lite i taget? Man kan ju faktiskt låna av vänner eller på ett sånt där bibliotek som jag inte besökt sen mellanstadiet (typ) och sist var det för att förtidsrösta.

Hm...där har jag ytterligare ett projekt. Har man lånekort numera?

Snackat med fastighetsskötaren också. Nu ska det fula badrummet bort. Orkar inte mer. Jag får ångest så fort jag vistas där. Det finns ingen tanke bakom färgvalen alls. Matchar inte resten av mitt hem, inte ett dugg. Får väl se när det blir av. Vågar inte hoppas på att det ens sker i år....nä sånt där tar ju lite tid. O vem vill ha en meckig toa under julefrid o nyår? De jobbar väl inte ens då. Fast nu förtiden jobbar alla alltid och jämt.

Inget är heligt längre.

För en gångs skull så tog jag ett intiativ och ringde lite vänner. Jag är ingen telefonmänniska så det är att höja på ögonbrynen om jag ens lyfter luren och slår nåt nummer då och då. Idag var en sån dag.
Men icke. No answer.
Där har ni en av orsakerna till varför jag inte ringer. Min otroliga begåvning av taskig timing. Så, varför ringa o det ändå inte är nån som svarar?

Länge leve sms!

Apropå det fick jag ett nyss. Nyfikenheten råder inte under nån som helst disciplin så jag ska genast se efter från vem det är. Därför lämnar jag dig här...men vi ses ju snart igen.


p.s Tack så mycket för alla som skriver lite kommentarer. Fortsätt gärna med det. Kram till alla mina läsare! d.s

// Fettot