Warning for selfpity

Vaknade outvilad och med russinögon.
Känner mig fortfarande nyvaken och det är eftermiddag nu.
Vet inte vad som gick snett.
Allt känns skit.

Två av mina jobbmöjligheter sa nej och jag förlorade all energi.
Som om jag inte hade några reserver.
Som att jag plattas till så fort det händer nåt tråkigt.
Har ingen ork att fightas hela tiden.
Känns som om jag sugs in igen.
Apatin kommer smygandes och biter sig fast.
Är livrädd för att tappa gnistan, farten som jag jobbat för i flera års tid.
Vill inte hamna i bubblan igen.
Kan nåt få vara enkelt när det gäller mig?
Kan inte nåt bara få vara simpelt.

Ingen är intresserad av en deltidsjobbande rullstolstjej.
Det är budskapet som jag hela tiden måste slåss mot,
mest i min egen skalle, men mycket där ute i verkligheten också.

Erfarenhet är tid, tid är pengar.
Varför satsa pengar på en haltande travhäst?
Vad gör man med dom? Avlivas inte såna?

När ska nån fatta - jag kan vara en utav deras bästa personal som de aldrig kommer att få.

För mycket uppförsbackar just nu,
behöver en nerförsbacke snart innan andan tar slut...


I failed myself today :(